När vi två blir en?

Det finns inget bättre än en missledande rubrik. Möjligtvis ost, men inget annat. Det jag egentligen vill berätta är att Den Svarte Riddaren har dammat av sitt svärd och sin sköld och åter igen strider för rättvisan. Med andra ord får jag lite sällskap då jag svettas och flåsar och lider lite allmänt nere på friskis.
För övrigt har lidandet gått bra. Jag får inte träningsvärk som smärtar så att tårarna sprutar längre. Det får Svarte Riddaren. Jag står brevid, pekande och skrattande. Världen är rättvis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0